Mia makaron!!!!

Jag kommer snart se ut som en makaron om jag inte slutar äta så mycket makaroner.Hela vv tänket har jäklats med mig i snart ett år. Det händer INGENTING!!!!! Jag har verkligen tålamod=noll!

Har jag ingen karaktär eller? gick ju så bra ett tag..nästan för bra och jag mådde bättre än på många år !!Jag började känna igen mig själv och jag kunde t o m köpa kläder och tycka det va lite trevligt. Nu har jag plockat fram det jag lova mig själv att aldrig ha på mig igen. BLÄ!

I min värld är det viktigt att jag hittar tillbaka till mig själv igen..okej jag kommer aldrig se ut som jag gjorde när jag var som mest nöjd med mig för typ tio år sen! jag vet! suck!

Men som så många inte förstår så vill jag självklart komma ner till min idealvikt igen och må bra ...det är så viktigt för mig!!!!!Det förtjänar jag!!!!!

Jag är inte hård mot mig själv och jag värderar mig så högt nu att jag alrdig skulle ställa till det för mig igen. Naturligtvis förstår jag den oro kommer från de som står mig närmast men jag hoppas att man kan se skillnad på en lycklig mia och en mia som inte trivs med sig själv!!

Ni som känner mig vet att jag har funnit min plats här på jorden och har det livet jag vill leva. Jag vet precis vad jag vill nu och det är sååå roligt!

Idag har varit en lååång arbetsdag...och efter promenaden med vicky så kom jag hem runt fem. Nu ser jag väldigt mycket fram emot en ledig helg! Visst är den fullspäckad som vanligt, men ändå...

Blir en helg där jag och vicky får lite ensamtid...känns som vi förtjänar att få ha lite roligt!!! Heja oss!

Henrik ska jobba efter tre veckors ledigt...vad säger man! He deserves it!

Det är ju lite tråkigt att han jobbar borta ...då kan jag ju inte komma hem och väcka han sent på natten och störa när ska upp och jobba förmiddag dagen därpå...jag har fått den uppfattnigen att det ska vara roligt på nå konstigt vis

Har ju heller ingen fyllechaffis som kan hämta mig och lyssna till massa drygt dravel och se på när ölen sipprar ner mellan våra skinn säten...

Jag har bestämt mig att också bli dryg!!!! varför kan inte jag bli sådär härligt full och pinsam och sjunga och dansa och vingla mig fram ...

Nej,jag stannar (ofrivilligt)alltid på nivån där man kan prata normalt fortfarande och den nivån som man kan lyssna och höra vad folk pratar om och minns det också.

Jag känner mig som en pajas på dansgolvet i höga skor och det känns onatuligt att le och dansa i höga klackar ännu mer att gå snyggt!

Jo visst har väl jag tagit både en och två för mycket nån gång(tokat till det riktigt ordentligt)....och då har sorgligt nog jag skrämt iväg både den ena och den andra genom att bli så sjuk så man nästan kan tro att jag vore allergisk mot alkoholhaltiga drycker...likaså om jag skulle tro att jag kunde röka en cigg...

Nu är jag rikigt stolt över att jag inte röker,men livet är ibland bra Orättvist!

För övrigt fungerar alkohol väldigt bra som sömnmedel för mig så att sällskapsdricka är något jag försöker unvika. Jag måste ha en plan för min kväll som tex att gå ut och dansa eller nåt annars brukar jag ta det rätt lungt för jag vet inget värre än att vakna dålig och låta en hel dag gå bort på att önska att någon kunde slå nå rikitgt hårt i huvet på en!

Nej så mer öl till Mia och lite godis så har ni gjort min kväll!!! lite bra musik också...som volbeat..

O YEA!!