Vi har sagt länge..speciellt till våra gulliga grannar...att vi ska ta ner den och fortsättningsvis hålla den i trim..hoppas det blir mer möjligt nu om man börjar från början dvs. Lite rädd är jag för att det känns mer blottat nu...(va ska folk säga när de ser min ruggiga tomt och trägård) Skäms Mia!
Alla halvdana projekt och en halvfärdig altan och mycket mera...jag håller för ögon och öron och stänger dörren efter mig!
Samtidigt som jag andas ut och tycker det känns lite mer....( mycket mer) öppet. Det gav lite på landet känsla...vi har ändock en stor åker på baksidan och en älvutsikt om man har tur på vår och höst sidan.
Såhär dagen efter i dagsljus så blev det mer verkligt och jag fick lov att ta ett kort såklart med min nya mobil!!!
Den stora nackdelen är att man inte bara hör tåget rulla förbi nu,man måste se det också!Även här får man hålla för ögonen några minuter!
Nu ser man hur nära rälsen går förbi huset,och spana in den gigantiska granen(eller granarna) bakom huset som utgör riktig livsfarlig fallrisk.
Vi har även en jätte trevlig lyftstolpe direkt utanför sovrumsfönstret också som gör sig påmind mörka kvällar. Speciellt på henkes sovsida he he......
Apropå tåg och räls så har jag nog fått veta att jag lever allt. Två nätter hittills (när jag varit ensam såklart också) har jag vaknat mitt i natten av ett ljud jag inte identifierat förr.Det kom närmare och högre och lagomt förvirrad har jag kollat klockan och den visade 02:30 båda gångerna. Tätt mot fönstret har jag och katterna stått och tittat på när de har troligtvis har riktat om spåret (om man pratar i henkes termer) DVS lyft spåret och fyllt upp med ny makadamm. Förstår ni oljudet..tacka för att man inte sprang in till grannen mitt i natten. Vet inte exakt hur länge de höll på precis utanför huset ,men det kändes som en timme. Det stängde av till och från också. Varje gång de slog på så vibrerade hela huset!
Andra gången höll de på att fräsa ner all grönska och ogräs som låg längs med rälsenmed en maskin med en "lång arm" som sträckte sig över våran sida om rälsen. Tankarna började gå om tänk om det kommer ett tåg?! kommer det krocka rakt in i vårat hus då?! Ska jag ta katterna och fly på en gång? Men tänk...mitt i natten...rädd...jag...
Självklart litar jag på att de kan sitt jobb och jag förstår väl att de är tvugna att göra det på nattetid. Men så är det väl att bo som man gör! Sen får jag skylla mig själv som har tagit bort persienner (som är så grymt fula) och vakande till två strålkastarljus som lyste upp hela rummet...
Nu är henke gubben hemma hos mig igen och förhoppningvis får jag krama om han och hans kudde om det händer igen....tur för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar